Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon  mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne  stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt  att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Nu är det ingen som skriver  längre
Det finns ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns  det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat  din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
ett mål att  sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Det fanns  stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som  var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt  vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns  dagar när dom sopade undan krossat porslin
Nu är det ingen som bråkar  längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det  som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din  sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att  sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

 

 

 

Då va man hemma hos mamma och pappa igen efter tre dagar i Västervik hos bror och fina vänner. Det är när man åker ner till den fina staden man verkligen förstår hur mycket man har saknat alla och all den där roliga tiden som fanns förr. Tur att jag åker tillbaka på lördag igen för att ha en kanon kväll med min andra halva.

Men nu blir det snart sängen sen får vi se vad som händer i morgon. Nattinatti!

16-18 muffins

 

6 msk smör eller margarin, rumsvarmt

100g strösocker

2 ägg, lätt uppvispade

2 msk mjölk

55g mörk choklad, hackad

225g vetemjöl

25g kakao

 

225g vit choklad

150g crem cheese

 

Tillagning

1. Placer pappersformar på en bakplåt.

 

2. Rör smör och socker vit och luftig i en skål.

Tillsätt äggen,lite i taget, och rör om kraftigt efter varje gång.

Rör ner de mjölet och kakaon sakta, avsluta med mjölken och den hackade chokladen.

Fördela smeten i formarna och jämna till ytan.

 

3. Grädda muffinsen i 200grader i 20 minuter eller tills de har höjt sig.

Tryck lätt på ovansidan: den ska genas höja sig igen. Låt dom kallna.

 

4. Glasyr: bryt chokladen i småbitar och smält den i en liten värmetålig skål över vattenbad.

Låt den svalna något. Rör färskosten mjuk i en skål och rör sedan ner chokladen.

 

5. bred glasyren över muffinsen och ställ in dem i kylen 1 timme före servering.

 

Ps. Om du vill kan du toppa muffinsen med vad du känner för.

 

Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag  blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu

 

 

 

 

Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
där  vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är  det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet  ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
för att ta måsten i  andra hand

 

 

 

Plugg, plugg och mera plugg. Måste det vara så sjukt tråkigt att plugga till det där jävla körkortet. Tror jag pluggar mer nu en vad jag någonsin har gjort i skolan men ändå fattar jag inget. Men det är väl bara att kämpa på så jag kan bli klar nästa vecka. Som det känns nu så funkar körningen bra i alla fall så då behöver jag inte bry mig om den mer.

Men nog om de, igår var jag ute en sväng med min pärla och tog ett par glas innan jag drog mig vidare till killen min. Försöker hinna med att träffa så många jag kan innan jag tar mina väskor och far nästa vecka. Försöker få mig själv förstå, att om en vecka och lite till så lämnar jag landet under några månader men hur mycket jag en försöker så värkar jag inte fatta något. Jag går fram och tillbaka som om inget annat skulle hända. Men ändå vet jag det långt där inne och hur kul det en kommer bli så känner jag så mycket smärta.

 

 

Dom där flickorna jag kommer tänka extra mycket på.

 

 

 

Går kvällen spendera jag med två fina flickor på en konsert men världens bästa Winnerbäck. Det var så mycket kärlek och lycka på samma gång. Hur kan en människa sjunga så sjukt bra och va så fantastisk? Ingen vet, men Lasse han kan!

Inte nog med att kvällen var så bra, mot slutet kasta han ut sitt plekrtum som träffa min tröja och sen ner på mina stövlar. Det var som en dröm och nu ligger den fint hemma vid min säng.

 

 

Bild från google.